Ett förhållande är inte lätt alltid. Man är osäker i början och man tror att bara för att man älskar någon så högt som man gör så kommer allting att gå åt helvetet.

vilket det alltid gjort för mig. Därför får min man ta mina tjaffs då och då. Som ikväll,när jag druckit två! glas rödvin.

Lika mycket som han skulle kunna gå tillbaka till sin senaste kärlek kan jag också göra det, inte hans då men min.

Riskerna är stora på båda hållen egentligen men det är alltid den ena som är mer svartsjuk än den andra.

Allt känns lite lättare när man druckit...sorgligt men sant.

tog precis en citodon då jag har så jävla ont i den högra äggstocken. Alltså nu snackar vi liksom fem år av inga ägglosningar eller hormoner och så tar man ut p-staven och alla hormoner kommer över en.

Men den största tragedin är att dom tog min sambos dotter i fredags! Alltså socialen går fräckt in på dagis och bara tar henne!!! Hon har det så jävla bra hos oss med rutiner,kärlek och pedagogik.

Tydligen får man inte åka över bron med en 4-åring för att gå på tivoli om det är en utredning på gång.

Känner att citodonen kickade väl mycket in och jag är lite öh påverkad.

Var inte alls meningen.

Sen så är det inte populärt att få fyllesamtal när man har sambo. Eller att personer ringer och säger "blablabla saknar dig,älskar dig," mycket resepktlöst.

Jag mår skit.  Jag vill ha hem min prinsessa.

Den lilla horan som tog henne i fredags ska vara glad att det inte var jag som var med. För jag hade isf suttit häktad för kiddnappning och mord på en socialsekreterare. Jag svär på gud att jag hade bankat ner henne och tagit R och sprungit för mitt liv.

Måste samla mig, bli stark och börja kriga med detta. Samtidigt vill jag bara lägga mig ner och skrika och gråta. Men det hjälps inte.